ungdomens lekar och äventyr var så spänande 

och fantastiska dom hadde inga gränser eller 

horisont allt var så obegränsat allt var då möjligt 

för alla expritioner  vi drog ut på fulla av späning 

det fanns inga planerade vägar eller destination vi

gick alla på otrampade vägar och mark och blev vi

hungriga i sommar natten så vålldgästade vi någons 

trädgård påäpplen eller andra delikatesser vi smög 

som ninjor trodde vi men offta fick vi springa jagade

därifrån livrädda men när vi var säkra på att vi hadde 

klarat oss brast vi ut i gapskratt och vi började skryta 

och hitta på saker den ena värre en den andra ha ha ha !

det var tider det men nu när jag har växt upp så finns 

inga äventyr kvar och allt är omöjligt eller begränsat det 

är ingenting som går förutom i min fantasi men det är

knappt när jag tittar på muren utanför mitt fönster som 

jag offta har gjort i mitt liv inte för att det finns någon mur 

där jag är nu för det är en klass tre sluten avd men med mera 

frihet än klass 2 som jag var på innan det här M66 på sjukhuset 

Flemingsberg jag sitter inlåst men jag är full av vackra minnen 

som jag lever på i från min barndom visst att det hände mycket 

illa men det bryr jag mej inte om det var aldrig mitt fel så det 

får bli på deras samvete och inte mitt för jag var bara ett barn på

äventyr och så alla vackra fina tjejer som jag har mött visst att en

del var taskiga men det får bli på deras samvete och inte mitt för 

jag vill minnas det vackra nu när jag sitter inlåst något att sakna 

något som blir drivkrafften att ta mej ut igen till det vackra som 

hände mej och finns djuppt bevarat i mitt minne tack för mej !