på ensamhetens gator jag går ensam men glad 

för kanske jag möter någon gammal vän som 

jag känner i från min barndom men det gör jag 

aldrig därför skulle jag bli så glad att möta någon

efter storingsvägen ner mot centrum i Åkersberga 

jag har nött många skor på den gatan i alla olika

storlekar under åren som jag har gått där  affärer 

har öppnat och stängt på den gatan vackra tjejer

som jag kände sa hej och vinkade till mej där i min

ungdom med tiden blev det bara en och annan där 

men nu för tiden är det ingen alls där det är tomnt

bland  allt folk inga vänner bara nya ansikten inga 

varma lenden och flörtande ögon bara stressade

mäniskor som springer runt som om dom var jagade 

ut av döden skälv vart tog min generation vägen vart

är alla för jag är ensam kvar inga att hänga med allt 

är så spökligt tomnt går jag runt ensam med så många 

fina minnen men allt är borta och försvinner det sista 

när jag dör vad var det för mening med allt varför lever

jag i en värld ut av ensamhet som var så full av kärlek då