Jag läser att ärkebiskopen inte är imponerad av Hägglund; "...de teologiska utgångspunkterna är beklämmande osofistikerade." Det skulle vara konstigare om hon gillade hans tolkningar förbehållslöst, med tanke på att han menar att religiös tro leder till att människor blir ansvarslösa och inte visar omsorg. Jag gissar att de flesta kristna inte heller instämmer i Hägglunds slutsatser.

Men de flesta vardags-kristna har nog heller inte läst t ex Kierkegaard. Hägglund menar att den levande religiösa tro som det högsta av allt som Kierkegaard förespråkar, den innebär att man inte får vara lyhörd för någonting som ifrågasätter ens tro, om det så är skriket från ens barn när man tar dess liv. (Guds befallning till Abraham att offra sin son).

Att ta ansvar och visa omsorg, det är inte religiös tro, det är sekulär tro. Därför att man är hängiven en ändlig varelse och dess oersättliga liv. Menar Hägglund.