En gång var jag liv

ville jag

var jag någon

klädde mig i färger

levde jag

Nu är jag som drivved

kastas runt i vågorna

törnar in mot stranden

för att flyta ut igen

ingen botten

inget fäste

inget mål

allt i en grå dager

och sedan omslutande mörker

högt ovan en himmel

där molnen jagar

där stjärnor glittrar

där månen stillatigande lyser

på ett hav som slutat svara

där i är jag

bortom tiden

bortom jaget

bortom mig

den jag en gång var

hon som tystnade

bleknade

bara singlade ner mot marken

som ett fallande löv om hösten

tid att multna

tid att gå i träda

tid att försvinna

att bara tappa sig

det gör ont

när jag ser tillbaka

blundar för det smärtar

att förlora den jag var

Jag tänder ljuset

så att jag ska hitta hem

finna mig igen


den jag en gång var