September hade snabbare än rymdskepp förvandlats till oktober. Från somrig dröm föll sällskapet vinglöst mot vintrig vaka. Guldmörk befarade att hösten hade fladdermusfladdrat vilse - bland sagans oskrivna sidor. Solen satt instoppad i tisdagsgryningens frysbox, medan månen stod uppsvälld på torsdagsaftonens spisplatta. Toffelhjältarna tassade över glänsmarkerna - mindes nordlig söderström. Trots att TemperaturTuben signalerade djupdykning, fortsatte hisskorgen stiga till våning 84. Däri satt figurerna ihopkrupna med sin älskade Guldmörk, numera drottning. Dörrarna gled äntligen upp, plingade till likt en bortglömd signaturmelodi. Någons röst räddade rymdkrypen. Ljudbilden tunnare än silkepapp, kändes ändå tjockare än oljefärger. Väven av legender sökte åter bli deras adventskalender.