Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Springa långt bort

Gång på gång blir jag rädd.
Så jag söker skydd,
Med hopp om att bli ledd.
Vandrar vidare fullkomligt ihopsydd.

Tidigt i gryningsmörkret jag springer bort.
Hjärtat dunkar så hårt.
Knäna viker sig och jag faller ner.
Jag orkar helt enkelt inte springa mer.

Ett varmt bad jag tar.
Innerligt tacksam för allt jag har.
Varför kan jag då inte vara glad?
Bortskämd, eller vad?

Ljuset stiger trots att jag icke vill.
Hur skall jag orka lite till?
Beslutsamt jag känslorna kapslar in.
Och skriker, snälla försvinn.




Bunden vers av SaraSt
Läst 53 gånger
Publicerad 2020-10-16 05:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SaraSt
SaraSt