Trädens grenverk
i blåsten från utsidan

Klöser frusna spår
över insidans
bedrägliga lugn

Oskyddade
i kylan

avvaktande

Ännu inte frostbitna

På sina givna
platser i alla väder

I tilltagande
mörker och kyla

Som ståndaktiga
soldater

Vaktar träden
oss

Vi som känner
kylan
komma krypande

Genom våra
alltför tunna
barriärer

Och hellre går
i ide

Än att slåss

Oss vakar
träden över
utifrån och in

Genom nattens
drömmar

Tills vinden
mojnat

Och en ny morgon
åter ser dagens ljus