Oktoberljuset, livets aftonrodnad,
en dödens relief på åldrig kind.
Det går ett sus av sorg i höstens vind
och luften känns kristallisk och förhårdnad.

I dunkla färger går oktobers skala
och utan dityrambens aftonglans.
Går det att andas utan poesi och dans?
Går det att överleva dödens dvala?

På vägen hem står björkens grenar kala
på blekgul matta av sitt slitna liv.
Är livets mening den sentimentala

uppgivenhetens trånga perspektiv?
Oktoberljuset ställer frågorna i centrum,
men det är tyst och kallt i dödens väntrum.