Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Novellen förekommer i två versioner. Dels bokversionen, utan att vara uppdelad i verser och så den här förekomsten. Vad novellen handlar om? Jag vill inte avslöja det så här i förväg, men som vanligt är d en just spontanskriven, samt ej korrekturläst.


Extremisterna - en novell (bokversion)



Jag gick in i en bokhandel där det för tillfället var ont om människor och fann mig plötsligt stående framför kassören. Han yttrade sig först
- Jag hatar verkligen att stå här som kassör i en bokhandel där kunderna tror att de är fan så speciella. När det i själva verket bara finns tre olika sorters kunder. De vilka vet vad de vill ha, de som inte vet och därför frågar expediten för att bli rekommenderade något. Och så de som inte har mycket annat att göra än att gå in i olika affärer och själva försöker prata omkull försäljare om olika saker. Kan en själv då bli annat än trött på sina kunder?
Varpå jag själv svarade personen bakom disken.
- Jag hade egentligen tänkt fråga dig om råd, eftersom du ändå fördriver tiden med att skrämma bort eventuella kunder. Men så kom jag ihåg hur dags det börjar bli att gå på visning av en eller annan bostad.
Varpå jag hittade vägen ut igen och gick på visning istället. Det var nog inte riktigt sant det jag sagt om att gå på visning, det var ju jag som var mäklare den dagen.
Jag befann mig redan i våningen och så ringde det på dörren och där stod en hel familj som ville se lägenheten jag hade att visa upp den dagen. Jag bjöd dem att komma in och sade sedan.
- Välkomna till visningen. Ni kan säkert gå runt en smula själva och titta, så om ni har några frågor sedan så är det bara att säga till.
- Vad? Men ni skall väl följa med runt och yttra de där självklara sakerna som vi ju ändå han se själva, utöver det som stod i annonsen. Jag, menar hur liten lägenheten är, att det snarare är en lägenhet på fyra rum och kök, med nyrenoverat badrum och att huset byggdes ett visst år och om det är stambyte på gång eller om det redan skett samt vad utgångspriset är? Mera en lägenhet än ett jaktslott för en greve.
Jag stod som förstenad och visste inte just vad att svara. Men jag var nog såväl uträknad som ute ur bilden där. Till slut gick i alla fall familjen och lämnade mig med orden.
- Vi lovar att tänka på saken och så hör vi av oss om det verkar att vara något för oss. Dörren slog igen bakom dem och de tog sig ner för trapporna, lägenheten de sett låg på tredje våningen och hissen var upptagen av någon som skulle flytta in eller ut.
Gatan fram gick de och iväg till en annan visning. Där de blev insläppta allesammans och även detta var en privat visning. Det var det nya nya, om en får säga så. Mäklaren som släppte inte dem var en kvinna med maskeradmask framför ansiktet. Du vet en sådan där med smala och smått orientaliska springor för ögonen och istället för en västerlännings kläder bara hon kimono, hade svart uppsatt hår samt svarta skor med låg klack.
Även här gick familjen runt och tittade sig omkring. Även detta var en trea med kök och badrum. Kvinnan som svansade efter dem visade dem balkongen genom att öppna den och den hade plats för ett litet bord samt tre stolar där räcket var platsen för fjärde sidan. Eftersom det vara två föräldrar och två barn så dög den nog inte för dem. Men lägenheten var i toppskick för att ha blivit inredd för ett liv på åttiotalet. Då familjen gått igen där ytterdörren tyst stängdes efter dem anlände de precis i tid för nästa visning och då till en lägenhet med så öppen planlösning att den bara var ett enda stort rum, med undantag för badrummet med ett fönster som faktiskt gick att öppna. Den man som skulle visa lägenheten räknade upp fakta och tystnade sedan som om han varit en stel robot och den entoniga rösten vore ett uppspelat meddelande. (Ordet ‘uppspelat‘ finns inte i ett modernt ordförråd och det är därför markerat med rött.) Mäklaren satt som en sovande på post varandes vakt. Alltid fann endera medlem ‘något fel’ med det just sedda och som uttråkade lämnade de lägenheten igen. Den ena extrema visningen efter den andra avlöste var dag familjens vecka. Mäklarna var alla olika på sitt sätt, men gemensamt hade de nog inställningen att det var slöseri med såväl deras tid som besökarnas, eftersom familjen väl bara kunde vara intresserade av att köpa en om ens någon av alla lägenheter de förevisades. Den kanske ville ha en villa på sju rum när allt kom omkring, eller möjligen ett litet slott. Människor är så kräsna numera att det minst skulle behövas något utöver det varliga för att de alls skulle reagera med att utropa
- Detta vill vi ha! Med en viss åberopad entusiasm.
Annars verkade just att visa håglöshet, en som sport i sig.
Ja, sedan gick veckan och så kom lördagen igen och jag reste hem till dig och blev som vanligt rejält välkomnad och mottagen och strax efter det vaknade jag till en ny dag med att solen sken inom genom den fällda persiennen och jag visste att nu var det mer än en månad kvar tills du skulle komma ‘terrorisera’ min tillvaro genom att vända upp och ned på den. När virvelvinden sedan plötsligt avbröts med din resa hem igen, skulle jag vara för mig själv igen tills jag började längta efter nästa virvelvind.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 159 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-10-18 10:39



Bookmark and Share


  danne //
Vilken villervalla men nog har den
Den den där känslan av drama å spänningar som rör sig fram ...


2020-10-18
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP