... och så

en ton

viskande

en vind

ilande

igenom själen

rakt in

närgånget

väcker något 

som slumrat

släpper något

ett frö

i karg jord

drömmar i träda

virvlande snöflingor

skymmer sikten

allt vitt nu

fruset

får öva tålamodet

vänta i mörkret

på ljuset

bida tiden

vara i den

värka i den

tills livet

lusten

spricker fram


*
*
*