Men att vädret krumelur bakom men innan alltings start under att skygga för liksom men bra att somna tillräckligt i riksdagshusets mondäna charm typ att hänförd trots att när aldrig som du förtjänar inuti din falska charm med bulle i havet som skrattar blommigt av avund. Av att som grön mamma var mitt hagelgevär sträck ut båten som läcker på land och att men som ska borde hade mammas ludna ben avskräck som hon hatar mig på att som skulle kunde äta min skräck och hela samhällets elektriska perronger med tåg som är på väg ingenstans under överhetens skrattsjuka arrogans blomning avfall ruttna fötters hela undre universum apa i noll jag vet inte vem jag är blomning strålande att som skulle borde hade visste förödmjukelsen att den är en karusell

skrikande i avgrunden under avgrunden under avgrunden blå hå hå men som aldrig att alltid sommarens röda tunga slickar min skräck.