Som ett pussel där bitar fattas
En film som överskattas
För rollfördelningen är låg
Den utspelas i monolog
Från någon dömd att sakta gå under
Där finns knappast vilostunder
Ingen paus efter första akten
Inte heller slås det av på takten
Sakta, sakta sänks ridån
Till applådernas höga dån
Utan någon återhämtning
Finns där bara kvar en flämtning
I skuggan nästan ohörbar