Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ibland bär hon en rustning


hennes själ är ett väsen

svävar inuti

mjukt 


hennes kropp är dess hägn

ska stå emot

och tåla mycket


ibland bär hon en rustning

ett pansar

för att parera alla kulor


och ibland hinner hon inte

några träffar

sårar och hon blöder


det är då själen kvider

sårad i det innersta

drar sig tillbaka


kroppen är nu ett skal

ihålig och tom

ekande nekande


för att skydda sin kärna

för att läka det som skadats

för att kunna komma tillbaka


krävs det mer än vad som finns

låt tiden gå

låt allting gå


till det svarta hålet inom


















Fri vers (Fri form) av Poesia VIP
Läst 193 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-10-20 14:11



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Bra skrivet med en känsla att det träffar och landar som en varm kram om en, då man kan känna så...
2020-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Poesia
Poesia VIP