Som tur är finns det en dimension med en
värld precis lik vår egen där allt som
vi inte riktigt vågar oss på här i den
här verkligheten,

det finns där och in absurdum dessutom.
Det som händer där vet knappt några gränser
och det vill jag 'trösta' textjaget med här
att den världen finns

för alla (oss) som törstar och hungrar så
efter att släppa loss alla begär och lustar
till bristningsgränsen och faktiskt över
den också.

Om man bara klarar av att ställa in sig på
rätt våglängd i sitt inre så skulle det gå att
känna in den där dimensionen och tillfälligt
kliva in i

den lika enkelt som flickan kliver in i
tavlan hon tittar på. Hon står där och
ser på den och efter ett tag känner hon
hur hon sugs in i

tavlan och lever sitt drömda liv där medan
tiden står stilla i vår verklighet. I den väl
verkligheten lever hon en dag, en vecka
eller månader

och när hon är tillbaka igen så har det gått
kanske fem sekunder i den verklighet hon
återvänder till. Det är väldigt praktiskt och
om hon bara vill

kan hon efter ett tag återvända in i tavlan,
under förutsättning att den hänger kvar där
hon sist såg den. Otur har hon om det var en
sådan där som

tidsbegränsad utställning. För om den var det,
skulle väggen kunna vara tom då hon kom åter
eller så skulle det kunna hänga en helt annan
sorts tavla där.