purpur i sin skepnad
lade sig rosen ned för att dö
syrefattigt och blånad
för att drunkna i stilla sjö

grått över himmelen
i en skär vacker nyans
hämtades sagan
från ett ljuvligt ingenstans

ur tro från ett ledsagat sinne
föddes ett suddigt jag
stormade välsignat
och skapade en vacker dag

gråter inte längre några tårar
flyter förbi den kust
som ständigt förvillar
då jag bara hör din röst

har löpt tusen kilometer
för att kunna bjuda på dans
men cirkeln är försluten
på andra sidan ingenstans