mörkret jagade ständigt min skugga
ensamt står det tomma skalet kvar
tills kölden det samman bryter
Då naran blåser sin andedräkt över
en öde ton, högre än världens vånda

Stänk inte ner mitt golv, droppar får det att skaka
oavsett tid torkar det aldrig
upprepade skador gjorde golvet bräckligt