Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ångesten vrålar

 

Min existentiella blixtrande ångest holkar ur min hjärna tills endast ett iskallt mörker finns kvar, och jag faller och förmår inte ta mig upp igen, och det finns ingen som varken kan eller vi plocka upp resterna av mig, och min fundamentala förtvivlan är bottenlöst grym och jag vet vem jag är eller vem jag var.
Mitt inre kaos är obeskrivligt och så denna terroriserande ångest och att jag inte längre kan sortera i orsakerna till mitt extrema helvete, och jag kan inte prata längre, allt svart, meningslöst och alldeles jävla ohållbart, och inte psykiatrin tack, där blir min plåga värre.
Ikväll så ställer jag mig framför ett godståg
för ångesten vrålar och Gud är stendöd.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 105 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-10-23 18:20



Bookmark and Share


  flygia
Om jag uppfattar din text som kommunikation rakt av: om ett eller två decennier kommer medicinarna att med ett blodprov se vad som fattas i hjärnans biokemi och tillföra ämnen som balanserar. Det finns ingen Sanning i lidandet. Som konstant läge är det ohållbart. Systerlig medkänsla till dig.
2020-10-23
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP