repris
Någon form av upprepande
jag kunde inte riktigt komma på namnet. på lukten. det var röken från en cigarett. men vilken sort. det tog minuter av mitt liv innan jag visste. röda LM. och att du var här. men allting hade en tidigare början. närmare bestämt en tidig februarimorgon för fjorton år sedan. gnistrande kall. då vi såg rätt genom varandra för första gången. som en början. mot ett slut. dina bruna ögon och dina smala läppar i det där ljuset. som skulle gör så ont.
det skulle kunna beskrivas. som om du låg där på sidan i min soffa. och att jag satt bredvid med handen på din höft. men det kan alltid vara mycket mycket mer. som om du låg i min hand till psykologens förtvivlan. guds handavtryck mot din hud. allt i egots trippade syfte. men jag vill minnas mörkret som mjukt. men det kan alltid vara mycket mycket mer. tänk bara på alla händer. helbregdahänder svettiga våta. kåta. och djupet i sjön. allting under ytan. så enkelt att ha en åsikt då. isen ett tak. men det kan alltid vara mycket mycket mer.
som att vi kom hem. fyllde kyl och frys. du la dej. jag satte mej. tv visade matmissbruk. och en hand fann sin penna och skrev.
trots allt vetande. undrar jag under en himmel. vart tog all rädsla vägen. mitt hjärta slår dina andetag. all matematik handlar om det oberäkliga. ett norrsken väntas en neonisk belysning av en smärta som smälter det lägger sej. runtom som ljus. i den ordlösa sfär som vi så väl behärskar. sliter man tillräckligt många plåster från varandra. finner man hud till slut. ett norrsken väntas en neonisk belysning av en smärta som smälter.
hon borde måla ikoner. i alla fall i några veckor tänker jag. det är som jag tänker bra när jag ser din sömn. i det där ljuset. det pågår hela tiden. precis så som kvantfysikoptimisterna säger. självklarheten upprepar sej till sanning. till lögn. och det vi finner emellan. det där som måste mötas. allt som en rörelse det där med djupet. har pågått en tid. och mörkret. vandringen på isen med solen i min skalle. de här spåren är inte dina. tänker jag. inte förrän du vänder dej om. allt som en rörelse plötsligt vill jag inte störa. inte vara där med mina tentakler. kleta och smeta. inte vara den där för mycket. sanning och lögn. är två mycket nakna begrepp. allt som en rörelse
Fri vers
av
Bjarne Nordbö
Läst 179 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2020-10-24 09:51
|
Nästa text
Föregående Bjarne Nordbö |