Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tunneln på vår promenad

 

kärleken skrek sig hes över taken 

drog den över mig som ett täcke 

 

i högar livet tilltryckt knöligt 

 

igår på stenen just där i den vanliga väntan 

på din gestalt under motorvägstunnelen 

inte allt för konstigt att slå 

ditt finska telefonnummer 

 

konversationer möjliga prövande inom 

 

ett slag ifrån. En fas. Ett steg. Stort. 

idag i vimlet av vardagligheter ville

säga tack. Tack för det du gav.

 

leendet har lagt sig att sova under den 

där stenen och mina fingrar smeker 

samma bristningar 

 

som om aldrig på allvar vidrört vidrörts 

efter dig 


Mina tragiska texter lämnar åt slumpen 

till en värld vet mycket lite om 

din kropp saknas i skräckfyllda ögonblick 

och undrar alltid om ett riktigt liv 

kan ta bort avtrycken 

 

de som i sekunderar varje dag likt knivar 

vridit 

 

guden gav kärleken till människan i doser 

så skilda och tänker aldrig någonsin 

tycka så förbaskat synd om sig att 

dödar själva kärleken med former 

lika ofullkomliga som borgerligheten själv 

 

tackar gör den taktlöse 

under kallaste stenen knäböjer livets beskyddare 

 

vintern ryser och det är alldeles försent 

 

 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 110 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-10-25 01:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP