Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bödeln





Jag kallar lugnet inom mig. Ett hav som zenmästaren målat och glömt i sig själv. Den dolda vägen leder alltid dit.

Glömskan har målat in sig i ett hörn - och ropar ur en dröm. Neonljus över den sovande staden bara insekterna är vakna. Skuggorna dom kastar är det enda ljuset vi förtjänar. För miraklet går igenom folkmassorna osedd som när ett barn skriker i ett glas.

Regnet som faller är änglarnas tårar. Han som såg är bödeln. Dom fick guldet, han fick det som räknas.




Fri vers av Knark VIP
Läst 109 gånger
Publicerad 2020-10-25 02:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Knark
Knark VIP