... som om
jag ej gjort någonting annat
än att reparerat
tidsmekanismer som stannat
För var gång jag
fått det att fungera
så som det varit tänkt
rummet för min egen tid
visat sig
vara tillbommat och stängt
Och när jag väl lyckats
hitta en ny väg in
kommit till ro
och åter börjat tro
på konceptet
våga och vinn
kommer någon vän
som behöver mitt stöd
då de hamnat fel i tiden
och det handlar
i det närmaste om
något som kan liknas
vid en strid
på liv och död
Självklart jag ställer upp
igen och igen och igen
även om dagen är röd
Det är ju det vänskap
handlar om, eller hur?
- Att finnas för varandra
i ur och skur ...
Men det fanns en period
eller kanske det var
lite mer än så ...
... då tiden fungerade
mer än väl
för alla dem jag kände
emedan min egen tid
av olika skäl
samtidigt tycktes ha kommit
till vägs ände
Dock tog det mer tid
än vad som kan anses
vara brukligt rimligt för mig
att ens märka när det hände
Ty under tiden jag
varit upptagen med
att hjälpa, stötta och
få tiden att fungera
för alla dem jag trodde
var mina närmaste vänner
såg någon jag kände
sin chans att ta kontroll
över såväl mitt liv
och allt som därtill hör
Själv fann jag mig
plötsligt tomhänt
och utan alternativ
till ett framtida liv
då jag kom till insikt
om att hon så även
tagit ifrån mig min tid
Det tog mig några år
att återskapa
förutsättningar nog
för att ersätta
och kunna bygga upp
tillräckligt av det
som raserats
om än långt ifrån
allt av det hon tog
Känslan som
var mest svår
att hantera för mig
väcktes av
den obesvarade frågan
om var alla de som jag
en gång känt
och som sa sig vara mina vänner
var när jag som allra mest
behövde dem i mitt liv ...
... Dem jag så ofta genom åren
hjälpt att återställa tiden för
var gång de funnit sig
ha hamnat lite snett och utanför
Men även den känslan
har jag nu lärt mig att hantera
och idag är jag i det närmaste
tacksam för
att jag fått all denna tid
för att verkligen kunna fundera
Fundera över vad som
för mig utmärker en riktig vän
och ta till mig insikterna jag fått
om vilka som mina verkliga vänner är
och vad som skiljer dem ifrån
alla de där
som för mig aldrig fanns här
när jag dem behövde som allra mest
Har så sakteliga börjat
få ordning på min egen tid igen
Men även om jag ej längre
ägnar min tid åt att fixa
alla andras tidsproblem
så blir det stundom
svårt att låta bli
när jag ser hur
någons tidsmekanism
kommit att gå
fullständigt fel
... att likväl
investera en del
av min tid
för att få det att
fungera igen
Ty det handlar ju
blott bara om en vän
och eftersom jag kan
... så kan jag ej
säga bara nej ...
Skillnaden är dock
att dem jag idag hjälper
så ock finns här för mig
när jag behöver
få lite stöd och hjälp
för att jag ska kunna
få tid över
för det jag själv behöver ...
_________________________
Tidigare publicerad här i juli 2012