Desperation tar henne

till avgrundens djup

ingen återvändo finns

utplånad egen vilja

slagen med hårda nävar

cancersjukdom utan empati

barnens förebrående ögon

för valen hon gjort

valde honom inte dem

hon väger vita tabletter

i sin slutna hand

inte tunga som tankarna

stoppar dem i munnen

lägger sig invid banvallen

på blomprydda gräset

sluter sina trötta ögon

i barmhärtigt mörker

barnansikten blir stjärnor

I fjärran hörs ambulansens sirener  ...