ett hösttäcke av löv sveps runt mig
när jag ligger där ensam
och kisar längtande
genom diset upp mot solen

jag håller din hand i min igen
trots att avståndet mellan oss
är så slutgiltigt
och så obevekligt oändligt

men det var ju här vi alltid låg
när vi, du och jag valde varandra
då när det inte fanns
något avstånd alls emellan oss

platsen och minnena
gör att du ändå finns här min vän
trots att många mil och år
har lagts emellan oss

alla dessa dagar och kvällar, nätter
vi tillbringat här
då när Bois de Boulogne
var vårt andra hem

vi som då skrattande dansade
i kapp med höstlöven
och gav obetingat av all vår kärlek
till varandra

vi var som två tvillingsjälar
och vi var oskiljaktiga 
just där och då
i början på resten av våra liv

 Copyright © AndLou