jag går nu

bort från mörkret

in i ljuset

bort från det som sargar

som gör ont

så är det när tystnaden tar vid

istället för orden som brukade blomma

nu ett öde landskap att vandra i

jag tar emot också det

tar ensamhetens hand som sträcks ut

inuti bultar hjärtat mitt

och rösten som ljuder

det är inte ditt fel

det var aldrig någonsin dig

skuggan skulle falla på

du kom bara i vägen

skynda på nu mot solen

hör mina fotsteg tätt bakom

eller strax bredvid