"Minnena kommer så ofta till mig
nu är allt borta jag fattar det ej..."
så lyder en gammal schlagertext,
och visst är det så i våra liv.

Det som fanns igår, i dåtid finns inte
längre, människor, platser försvinner
ur våra minnen och från jorden,
allt bleknar sakta bort i glömska.

En dag vaknar vi upp och inser att
inget är som förut, något fattas oss
men vi måste greppa förlusterna,
vandra vidare och skapa nya minnen.

Minnen får vi vare sig vi vill eller ej
de bara finns där omkring oss, i sinnena
vi kan inte stoppa dem eller välja bort dem
men vi kan samla på de fina minnena.

En dag kan vi stämma in i schlagertexten ovan,
en dag är våra minnen borta, och finns ej mer,
det blir den dagen när livet flyr sin kos,
och vi återgår till det vi en gång var, nämligen jord.

Förhoppningsvis kan vi vid den tidpunkten
ha efterlämnat några vackra minnen
att ihågkommas av någon/några andra på jorden,
ty minnen kommer alltid att finnas.