Trots tämligen kortfattad rapportering om de mord som skett på kristna i Nice kan det väl knappast undgått att tre äldre människor i närheten av en katedral knivats till döds under stridsropet allah akhbar. Frågan som anmäler sig spontant är hur skall kristenheten svara i tider som dessa? Meningen här är inte att försöka skapa en så kallad agenda utan jag ser bekymren mer ur ett allmänfilosofiskt och medmänskligt perspektiv då jag är en övertygad motståndare till dödsstraff, men samtidigt vill jag inte vara ett offerlamm som skall ledas fram för att slaktas. Nu kan ju med rätta hävdas att min individuella risk för att råka ut för en slik hädanfärd torde vara så låg att den inte går att räkna på, fast nu är ju inte alla som vi vet inte en helt igenom rationell uppenbarelse. Den enda terrorhandling jag kommer ihåg hände i närheten av Åhléns i centrala Stockholm då mindre är tio människor dog.
som trafikolycka är det inte mycket att hänga i julgran om detta hjärtlösa uttryck kan förlåtas mig och händelsen har mycket riktigt fallit ur de icke närmst berördas minne vilket blev ganska tydligt när MP ville att terrorförarens chaufför den svartarbetande Akilov vars arbetsgivare var komikern ÖZZ skulle få del av ur de så kallade coronapengarna som tas ur vår gemensamma skattkista
Som sagt andras sorger är väldigt lätta att bära och medelsvenssons minne är kortare än kort. Nyligen nådde mig nyheten att en präst i i trakten av LYON blivit skjuten med ett avsågat jaktgevär. Han ligger nu han ligger med livshotande skador Hualigen