Det står ett kors
på stjärnhimlen i norr
jag kan inte se det
men det känns
jag känner vågen
trycket över hjässan
och hettan över ryggen
jag bränner mig på tomhet
och det blåsvarta ljuset
lockar fram små pärlor
i pannan, jag svettas kallt
för alla mina kors
har bränts, och vänts
försummats, och försakats
men nu, när hjärtat
sakta svalnar
kanske ska jag lyssna,
vända mig mot norr