kom, vila vid min sida

snart är natten här

låt oss mörkret bida

dig som jag har kär

nattens ljud kan skrämma

kusliga är alla läten

men oss de inte kan skämma

skogens alla väsen

Skogsfrun man sig bör akta

hon lockar till öde svårt

man henne ej bör förakta

då det drabbar hårt

trollen luriga rackare är

sätter krokben för människor 

vi snubblar och ramsor svär

av oss de inga applåder får

på ängen älvorna tråder sin dans

svävar ljudlöst i tidig gryning

de behärskar superbt sin balans

på avstånd hörs havets dyning

Näcken spelar på sin fiol

sorgsen, vemodig melodi

vill locka att till bäcken gå i

han satt där i fjol

tomtarna bråda tider har

snart vintern kommer med snö

den som spar den har

mat som räcker till tö

skogen är fylld av märkliga ting

där bör man på natten ej ensam gå

på dagen ser man ingenting

fast kanske en tomte grå