Hon skrider fram som den saga hon är.
Ett tropiskt landskap.
Där drakfrukter växer.
Jag låtsas vara osynlig, även för mig själv.
Då kan jag krypa ut ur mitt musselskal.
Och ändå känna mig någorlunda trygg.
Det exotiska.
Det erotiska.
Jag känner hennes doft.
Det doftar hon.
En blandning av hibiskus och droppande aloe vera.
Lämnar spår av snö bakom mig.
Där jag kommer ifrån.
Kontraster.
Iskonstnärens isblock.
Redan ett norrsken bort.
Hon ler mitt leende.
Jag ler hennes leende.
Älskar hennes smekande rörelser.
Speciellt när.
Hon skrider fram som den saga hon är.