som att hålla en fågel i sin hand
känna närheten, värmen
hur hjärtslagen pulserar
försvinner, ljudet som nyss var
och hur det drar in en isande kyla

som att rita cirklar i imman på fönstret
undvika att möta sin blick för att spegla sig
att resa ensam igen
och höra hur den mekaniska rösten
ropar ut nästa station

när det randas
skimrar horisonten i blått
någonstans ljuder ett eko
och du vet att det har förbigåtts
där borta är borta
ännu en gång