Jag har rätt
att vara i alla mina lager.
Jag har rätt att lämna,
rätt att skala av.
Gå ifrån.
Allt det där bakom mig
som hör till ett före.
Eftersom
det alltid kommer ett
efter.

Precis som en tidsresenär
som sett lite av förr
och lite av sen,
finns jag i ett nu
där allt det där andra
är klart.

När ånger, tårdropp, avgrundsdjupa skrik
i bröstkorgen,
när spring snabba steg
med klibbig tjära på insidan
för jag sa fel sak
åt för mycket sås
pratade för mycket
är klart.

När glaskross i halsen
för att jag inte sa ifrån
för att jag inte visste vad jag ville
för allt jag inte vågade
säga
är klart.

När varm magma i bröstet
ätit ett hål ut genom huden
strax ovanför naveln
för att jag inte kan titta på mig själv
utan att se någon som är fel
för att jag inte hör
snälla tankar
är klart.

När andetaget får revbenen
att vilja spricka inifrån
för att jag tittar på mig själv
utifrån
och ser någon som är fel
som inte får sjunga
fast än att hon vill
är klart.

Precis som en tidsresenär
som sett lite av förr och lite av sen
så finns jag i ett nu
där jag är.
Blick mot himlen.
Att andas
lugn och liv.
Där jag är.
Mening.
Att känna
styrka,
skog,
frihet.
Inuti.

Varje sekund
varenda minut
i varje andetag
har jag andats in
imorgon.

Idag är jag fri i min kropp
fri i min rörelse
fri i det som är min
dans.
Jag har fått göra allt
jag drömmer om att göra
men tidigare inte vågat
jag har hittat
mina längtor.