POST FESTUM

 

Pappa, du och jag

möttes aldrig igen

 

mamma och du skildes

när jag var sex år

 

ingen vidrörde mer

ditt namn inför mig

 

en dag läste jag

din dödsannons

 

du var borta för alltid

och jag fick sakna dig

 

när det var försent

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 173 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2020-11-08 17:03

Skriv ut
Spara som PDF

ResenärGenomLivet Kanske sakna det som han kunde ha varit...texten berör... 2020-11-10

ej medlem längre En dikt som skriver sig rakt ur smärtpunkten. Ibland går ögonblicken oss förbi. Man lämnas inte oberörd. 2020-11-10

Solstrale Ja det gjorde ont! Skickar omtanke! Bra berättat med kärnfulla ordval! 2020-11-09

ULJO Som oftast från din penna. Berörande läsning. 2020-11-09

Feliaxel Så berörande läsning 2020-11-09

Blomma-Stjärna smärtsamt att läsa om diktjagets förlust av sin far - en förlust som blev värre av att inte få veta, inte kunna tala om pappa -det måste vara en självupptagen eller sårad/skadad mor som inte tar bättre hand om sitt barns känslor! 2020-11-08

Kajan Jag läser oceaner av saknad mellan raderna; eller en tomhet av det som ej blev. 2020-11-08

Lena Staaf Att beröva barnet sin pappa - det är inhumant. Sorgesam text. 2020-11-08

Cikoria Blå Så illa barnet behandlades. Väl skrivet. 2020-11-08

Öknens Ros För ett barn svårt förstå varför saker händer, att den ena föräldern plötsligt inte finns där längre. 2020-11-08