Bakom vad han såg fanns en skugga. Den kastades ut bakom henne. Han såg bara ljuset som kastades på henne. Hon var ljuset och hoppet. Bakom henne stod de upp för henne. De såg den skugga han kastade över henne. Han såg bara sitt ljus men förstod inte sitt mörker. Bakom henne stod massan upp för henne. De var de ljusa punkterna. De var samhällsbärarna som hon önskade skulle finnas där när hon ropade. Men också detta skulle prövas nu. Om de verkligen hade förmågan.

Svagt anade han sina begränsningar. Pengarna började sina ut. Humöret hans började svänga. Sprutan slutade verka mot hjärnans inflytelserika paranoia. Där stod hon helt klar för honom. Det var hon som skulle räddas. Till henne sände han allt sitt inre och ovidkommande. Det var hon som fick veta vem hennes beundrare var. Den han som han ville vara för henne. Mörkermannen med en skugga kall som is var vad han egentligen var.

Hon satt där framför skärmen med ett leende. Skulle just ta itu med sina medpoeters meddelanden. Det var då hon såg det, alla meddelanden. Från honom. Men hennes frånvaro från sidan pga annat i livet visade sig nu vara förödande. Hon skulle ha behövt bevaka varje minut sin sida men vem kan väl göra detta. Och det hade varit en eller ett par veckor sedan hon varit inne sist. Inne på den där sidan där hon skrev om livet och allt som hon gått igenom. Där då, fann hon ett djupt svart mörker, där bland meddelandena. Skriket inom henne flög ur henne och tårarna sprutade ur henne av ren förskräckelse. Hur äcklig kan en människa få bete sig utan att någon reagerar och agerar tänkte hon.

Vad han skrivit kunde hon inte yppa. För att det var alldeles för vidrigt och äckligt. Ingen kan ens föreställa sig hur vedervärdigt någon kan fantisera. Men så fann hon ett meddelande som han satt i öppen offentlig kommentar. Denna hade alla kunnat läsa. Alla utifrån och alla medlemmar på sidan. En fruktansvärd upptäckt. Kommentaren som alla kunde se var fylld av vidriga scener ur en intim akt. Där han fantiserade om andra kvinnor allt medan han tänkte på henne. För inte tal om de privata meddelanden fyllda med snusk. Tillika förlåt i långa haranger som ändå slutade med mer snusk.

Han satt där framför sin dator. Skrev och skapade men inte egna texter. Det var ett slags klipp och klistra ur andras texter där han sammanband andras texter med sina egna tankar. Inte så att han angav källa eller så. Saken var den att allt detta var för att han älskade att förvilla och drilla med folk. Han skrev till henne att han skulle göra en bok av allt. Av hennes och andras texter tillika som han hade för avsikt att ta.

En aning kunde väckas att själva akten dvs intensiteten avslöjade honom. Det samma var att de få som läste dessa texter och sett hans mönster kunde förstå att något inte stod rätt till. På olika socialamedier skrev han sina haranger i flödet. Vissa genomskådade honom rätt enkelt. Men han hade även rent kopierat andras texter och låtsades vara en kvinna. Ibland var han en äldre dam och andra gånger en yngre tjej. Dock lika gärna kunde han kalla sig vid en uppsjö av olika namn som refererade till diverse spelprofiler eller kända personer. Eller gamla flickvänners alias. I ren mening oseriöst och endast kriminellt att bete sig så. Han hade ingen respekt för någon inte ens för sig själv. 

Under radarn trodde han alltid att han kunde hålla sig. Så han fortsatte oförtrutet sina dåd att via socialamedier förfölja vissa och stjäla texter från andra. Detta var skuggan som föll över allt det kreativa någon någonsin tagit sig an. Detta dåd lade sig som en kvävande kudde över de bestulnas kreativitet. Det klämde kvävde och dödade kreativiteten hos andra.

Ärenden och anmälningar och tips strömmade in. Inget tycktes galet nog för att dem där skulle ens höja ögonbrynet. Som om det hela inte sågs så allvarligt i ett eller annat enskilt ärende. Fast i det här fallet var det massan och summan av allt dem borde se. Alla dem som verkligen hade makt att stoppa honom. Detta kunde dem inte göra de som skulle göra detta. För de satte till sitt försvar att så få anmälde. Eller att de inte kunde bevisa vem som suttit bakom tangentbordet. Fast här gick det att bevisa! Men ändock ville de se tiden an. Så han fick med detta allt fler chanser att komma undan.

I detta satt hon fast med en marodör tillika stalker. Skuggan var massiv nu och reste sig som ett monster ur Astrid Lindgrens sagor. Katla liksom denne best var skuggan och elden dräpande och kvävande. Mörkret var så totalt att hon fredade sig med sin hand så snart en ljusstråle slank in. Hon hade fått så känsliga ögon. Dramatiken tilltog allt mer medan han stred in med sitt vapen. Dag efter dag skar han ut små delar av hennes inre. Där på publicerade han fragment av hennes tankar blandat med sina vidrigaste fantasier. Och där skulle hon nu vara för alltid en del av detta helvete.

Ni förstår de där delarna av allt sammantaget gör att det tippade åt det hopplösa. Till trots denna vänskaps massas stöd så räckte inte alla de delarna till för att freda sig. I detta nu satt hon som i ett skruvstäd fast i hans klor. Då fick hon syn på den där dikten han skrivit om henne. En våldtäktsfantasi var det inte. Hur som helst hörde den inte hemma på sidan. Han beskrev verkligen hur han våldtagit henne och stoltserade med  det. Liksom de där kommentarerna inte heller hört hemma på sidan. Men ingen åtgärdade detta och avpublicerade dem fast dem stred emot reglerna. Hennes inre kraft brann upp på en sekund av det fatala när hoppet släcktes med detta att inte bli hörd.

Så där satt hon och läste bevismaterial. Men nu hade de redan lagt ned utredningen. Inget skulle förändra någonting till det bättre. Hennes inre imploderade i en faktisk smäll. Som om alla benen krossades på en sekund inom henne. Hon kände sig som kvinnan i ubåten Kim Wall, att hur mycket hon än skrek på hjälp fanns ingen där som hörde. Hennes alla tankar gick till Kims familj. Skulle nu också hennes familj söka efter henne, där hon kidnappades och gisslantogs. Ropen och skriken på "hjälp mig" hade inga hörande lyssnande förstående mottagare.

Avsaknaden av ljus kastar inga skuggor är det sagt. Hon valde mörkret och stannade där. Drog för gardinerna och garderade sig så gott hon kunde. Genom att dra sig undan allt och alla. Det fanns ännu ett monster i det hela som ändock gjorde det legitimt att isolera sig. En viruspandemi härjade mitt bland folket. Samtidigt en god liknelse och metafor för detta. Ett virus var vad han liknade. Inget man såg men plötsligt var det i kroppen och runt omkring en. Viruset spred sig över alla socialamedier till sist. Ingenstans var hon säker. Han ploppade upp som gubben i lådan över allt. Samtidigt blev det därför ingen märkte hennes nöd. För det var legitimt att isolera sig i corontän. 

De fantasier om framgång dvs de drömmar han satt med bakom skärmen var att få nå ut med sin musik, konst, performance och med sina texter. Självförverkligandet kunde inte bära frukt dock. Då hans paranoida läggning vittnade om rädsla för berömmelse. Att då själv bli offer för alla andras uppmärksamhet och i det stöta på stalkerbeteendet från någon. Just detta ikullkastade hans kraft att skapa och skriva, måla eller komponera musik. Att han skulle få möta någon som han själv och falla offer själv för en stalker.

Nu började han förstå på riktigt att han bara var en copycat eller en wannabe. Inte var han en riktig konstnär heller. Nej så kunde det inte vara. Självfötryckets tankar red honom. I detta tog det sig uttryck genom att förstöra på riktigt för skickliga författare och konstnärer på socialamedier. Tillika var han ju säker på att hans avundsjuka var ett konstnärligt uttryck. Fantasin gick ut på att klippa och klistra och stjäla andras verk. Han skapade i detta vad han trodde var performance och konst i sig. Dåre eller geni frågade han sig kanske där vid sin skärm. Geni utnämnde han sig själv till strax därpå. Grandios och stinn av självbeundran skred han till verket sedan att förfölja folk. Det var ju hans buissnes och ingen tog ju saken på allvar heller. Så han kom hela tiden undan.

Inom henne revs allt sönder när han gjorde kontaktförsök på kontaktförsök. Han startade oändliga antal profiler, nicknames eller alias. Sagt och gjort kunde hon granska detta omedelbart och vidtog alla tänkbara åtgärder i väntan på att mörkret, dvs han, skulle skingras. Livet skulle en dag återgå till det normala. Men det skulle tillika delar ha format henne som människa och göra henne än mer säker på att bli offer. Inte hennes syn på sig själv som ett offer. Utan denne stalkers syn på att välja ut henne. För  att dem som skulle freda henne aldrig kom till skott...