Jorden är en samlingsplats, det är här vi skulle mötas.

Är dåtiden nutid och omvänt i historien?

Som ett in och ut, som i ett sug ute i det hav vi renas.

Ja, så ser vi det och ingen ska säga något annat, vi är
i den sista tiden den tid där vi inte längre är deppiga.

Där vi är klara som dagen om morgonen
förlåtna av allas våra gudar i andligheten
varför tror vi inte längre varför vet vi allt?

Vi är filmen ni aldrig sett.

Därför vill jag att den nya kyrkan ska bli en
filmstudio högt som ett höghus där ekot är
där vill jag använda min röst att höras, Gud
är min klagosång din mantel den sky därute
som duggregnet är allas kroppar nu våta vi
känner klarheten och snön på dess vingar..

Sjunger du ock för mig, lilla vän eller väntar
det mest storslagna en utbildning i språket..

Ett språk som förenar all mänsklighet det
mest gåtfulla vars själar tillsammans lever
så förenades alla i sann psykotisk anda du
som är stabil och uttråkad, grötig och skör
till er finns ingen lag i denna kyrkans värld.

Det är underbart att skriva spontan texter.

Här får vi vara sanna mot varandra i anden.

Jag vet det är bara skitprat men så befriande.

Vem kan skriva texten som står över alla andra?

Vem vågar gå in i världen i det undermedvetna?

Vem vågar möta det som ingen sett och berättat?

Den nya kyrkan är en filmstudio för själens själ.

Ett blödande hjärta efter svärdet som..

Oj, gick alla?

Jag var ju inte klar..

Eller jo, det är jag..

Pinsamt, bäst att smyga mig ut så ingen ser mig.

Hej!

Uh, hej.. (Nej han såg mig)