LÅT POETERNA LYSA

VEM KUNDE VÄL FÖRSTÅ SIG PÅ SÅNT

sakta uppdagas gråsuggornas illdåd

en efter en kommer de ljusskygga fram

de gömmer sig under vackra stenar

välputsade fasader med väl valda ord...

gråsuggorna och kackerlackorna blir en dag

dem som kommer sprida sin dynga bland oss

de kommer blanda ut och späda ut poesins vin

den kommer urvattnas och bli mjölkigt lamslagen

när de är klara med sina aktioner dessa varelser

ja då kanske samtiden ser ljus ut för endast dem

liksom en gökunge i boet tar död på sin kamrat

fäderna kan inte se skillnaden på sin egen avkomma

på marken ligger sen den utputtade ungen klen

sedan dör den sakta och blir mat åt suggorna...

gråsuggorna och kackerlackorna ser vi som ohyra

dem som parasiterar på andras riktigt poetiska persona

de ljuger och lismar för att få din gunst hos omedvetna

gråsuggorna skrattar tillsammans med kackerlackorna...

de gottar sig i att skada sina medmänniskor i djupet

där deras kreativitet har slumrat så länge och väckts

i den akten tar de skaparglädjen och drar ned i smuts

kväver i sin linda alla dessa poetiska själars äkta ljus

Du - dig

ditt ljus

mitt ljus

poetens

lyskraft

låt den

få lysa