Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nu. Då.

 

En rock bär jag. En osynlig kostym med 

två stora sidofickor. Ni ser mig passera  

entren till min arbetsplats tio minuter 

innan normativitetens befolkning. 

Lokalen är tom. Min klocka ren och mitt 

samvete likaså. Nu då. Nu då. En av mina 

vanligaste tankar. Sorterar mina journaler

och tecknar ner dem utifrån syftet att min 

värsta fiende ska läsa dem. Rättar alltid till 

stavfelen. 

på kvällen tar jag hand om den lilla världen 

och mitt hjärta omfamnar sårbarhetens 

skorpa lika effektivt som jag stänger av 

mig själv i mitt yrke. Den del av mitt yrke 

som syns utifrån administrationens blinda 

men exakta öga. I den mjukare egentliga delen 

av mitt arbetet drar jag in rester av den egentliga 

värld jag tillhör. Där jaget finns. Jag låter andningen 

vila och jag hör mina meningar klättra över stängsel 

uti en frihet mina journaler inte kan återge. Aldrig på

allvar. 

den senaste tiden har jag av administration och ledning 

blivit beskylld för att inte läsa min e- post varje dag 

och att mina journaler på något märkligt vis inte 

kopplat ihop sig med de korrekta diagnoser och 

KVÅ- koder som ryms inom en korrekt handläggning 

av ett patientärende. 

Vid närmare översyn framgick det att e- posten jag 

missat och som innehöll information om ett möte 

aldrig hamnat i min inkorg och avseende journalerna 

att jag inte kan förutsättas förstå hur kopplingen 

skall ha kunna uteblivit. Det har varit covid -19 tider 

och administrationen har inte ägnat tid åt oss vars 

journaler kassas efter att de skrivits. 


En rock bär jag och en mening återkommer mellan mina 

Gärningar på dagen. Nu. Då. 

min kostym har fläckar osynliga och i 

de mörka skrymslena funderar jag kring 

uppsägning. 

idag fick jag via e-post, som jag läste, reda 

på att jag ansågs tagit i för mycket inför 

chefen och att denne ansåg mitt beteende 

som oönskat då det varit åhörare i rummet. 

ikväll hängdes rocken av på en kina restaurang 

i en närliggande by och jag struntade i förbudet 

om alkoholförtäring på en vardag. 

jag kom fram till efter att ha prövat olika roller 

i en omöjlig situation att jag nog behövde kontakta 

någon slags facklig hjälp. Först skulle jag åter pröva 

den tillit jag hittills inte funnit. 

Nu. Då. 

 

 




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 125 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-11-12 22:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP