Anki lever i en bubbla
på ett skelett,
tar sig för, men har setts snubbla,
stappla snett

Oj då! Ropar alla i kör,
men ingen har Anki som förför;
hon ville helst bli tagen i ett kör;
ropar på en taxichaufför,
som inte heller han är på humör

Anki målar tavlor i blått och rött;
nasar dem på kajerna vid Seine
och hennes dagar svinner hän
vid vatten både vått och blött

Hon tänder en Gauloises,
livet tar och ger,
men rymden är full av espace;
snart finns Anki inte mer

Anki släpper penseln och hoppar i Seine
Ankis liv tar slut
åt döden ger hon sig hän;
i havet spolas hon ut