När ljusen tändes på kvällen i staden kom där en man som haltade. Han stannade upp ibland och tittade sig omkring. Hon tyckte att det var något särskilt med den här mannen. När hon ifrån sitt fönster såg honom vika av runt hörnet den kvällen undrade hon vem han kunde vara. Nästa kväll hände samma sak. Hon blev nyfiken och följde efter honom kvällen därpå. Gatlyktorna lyste svagt och det var spännande. Efter några kvarter försvann mannen in på en bakgård till en biograf. Hon skulle vänta här tänkte hon och såg flera passera för att gå in till biografens biljettkassa på Ritz. Ska jag också gå på bio i kväll tänkte hon för sig själv och letade i fickorna efter pengar.
När hon stod i kön märkte hon att där satt han den där mannen och sålde biljetterna. Hon hade inte sett hans ansikte förut och studerade honom noga. Hans mörka hår var blankt och ögonen livliga.
-Ja, sa han med låg röst till någon, det är en bra film den ska du se.
Hon tackade när mannen räckte henne biljetten och hans ögon tycktes säga henne något.
Efter filmens slut och hon åter stod på gatan, såg hon honom stå där i lyktskenet och han log en smula.
-Ska vi göra sällskap en bit, jag heter Hans skrattade han.
Han bar en rutig jacka som stod för självständighet och artisteri.
Hon visste inte om hon vågade men hon nickade ett ja.
-Jag heter Sara.
-Vad tyckte du om filmen frågade han?
-Bra svarade hon och så gick de tillsammans igenom många scener som var en Humphrey Bogart film.
Hon berättade att hon var sömmerska och hade bott ett tag i stan. Han lyssnade uppmärksamt och berättade sedan att han efter en motorcykelolycka blivit stelopererad i ena benet. Han hade kört tävlingar och så körde han omkull den där gången, så nu hade det blivit slut på allt det roliga.
-Vill du komma med in frågade hon uppsluppet när de kom fram till hennes kvarter?
-Gärna, lustigt i det här huset bodde jag faktiskt som barn.
De gick sakta uppför trappan.

Vi blev riktigt goda vänner Hans och jag och träffades ofta efter den kvällen.


© Bibbi Ahrnstedt