Går i cirklar runt den tjocka stammen.
I timmar, i dagar, i månader.
Ibland ger trädet mig en frukt
som jag utan att tänka slukar i mig.
Den lilla djävla frukten får mig sen
att niga djupt och säga tack.
Hungern gör mig förhäxad,
lika så trädet.
Innan fruktens energi hinner
lämna mig, dyker många frågor upp.
Men jag låter bli att fråga.
Tar vid där jag slutade min promenad
runt trädet.
Jag går i cirklar igen.
Skuggad av solen,
skyddad ifrån regn.
När kommer frukten nästa gång?
Är mina frön inte tillräckligt?
Eller är jag bara dum?