Tills vinet, bittert som av drömmen
jäst på torkad harts och kåda
innan bärnstensglaset stelnat
fästs som vid en insekt, dess hölje
av skarpt sot, deras bomärken
bortskrapade från hennes hud –
hon smakar tystnaden av malört
grenar som vässats av solen
till en ljudlös pil