Du föddes
att leta och
streta

Efter sådant
som kunde
va sant

Bland allt det
som du såg

Av allt det
som du mätte
och vägde
så noga på våg

Men efter all
din strävan

Så trött av allt
ditt knog

Slog dig plötsligt
tanken

Att kärleken
kanske är nog

Inte den till
den ende rätte

Utan mer till
allt det som blev

Din alldeles egen
historia

Den du i dagboken
skrev

Och allt det där
andra
som aldrig kom
på pränt

Som var så
obeskrivligt
vackert

Men faktiskt
måste ha hänt..