Vilsen, ensam, och övergiven,
tre känslor som idag omsveper mig,
vinden viskar hånfullt, du dåre...
löven som virvlar runt instämmer
i viskningarna, nästan skrattar åt mig
när vinden tar tag i dem och
låter dem dansa kring mina ben,
du dåre, du, dåre, du dåre, du dåre
en ekorre tittar plötsligt fram från
granen vid trappans slut,
stannar upp lägger huvudet på sned
tittar på mig med sina pliriga ögon
och det känns som om den tänker:
ack ack ack du människodåre,
bind dina sorger som en filt om ditt liv
låt dem värma dig i kylan av övergivenheten
och lyssna noga på vinden som faktiskt säger:
du är inte ensam, du har din själ, din inre styrka.
Och jag vet att jag kommer att orka ta mig
igenom detta ännu en gång, och gå starkare
ut ur situationens hopplöshet.