Varför gömmer vi oss bakom masker,
behöver vi det skyddet mot omvärlden
så vi kan känna oss trygga?
En försvarsmekanism helt enkelt
Att leva är enkelt om vi gör det på rätt sätt
varför gör vi det så svårt,
är jag besvärlig när jag filosoferar?

Vad händer med oss människor,
när vi umgås på nätet,
förlorar vi empatin blir vi manipulativa,
när vi inte ser varandra i ögonen?
Är vi inte människor längre
blir vi förminskade till schackpjäser,
som flyttas känslolöst hit och dit?
Vi ser med ögon vi fått och erfarit
utifrån dem dömer och bedömer vi andra
i dimmor dväljs våra själar utan att se
tills dagen kommer då vi vaknar
Vad är vi annat än en sovande sten
tills dagen kommer då vi är vakna och lärt oss
På en rullande sten växer ingen mossa
den lever med öppna händer
Den är öppen inför alla tysta bördor
alla sår som vandrar bredvid oss
Vi har ingen rätt att döma ut varandra
vi är alla lika mycket värdefulla
oavsett vad vi är eller varit,
men det finns ändå människor
som gör vad som helst för att driva
igenom sin egen vilja på bekostnad
av just de utsatta

När jag ser att det sker idag
ordlös och besviken