Längtade mannen.Väskan ställdes inklämd på den tillfälliga bänken. Hon såg sig själv uppburen av en intellektuell sidosfärm av bin och här var hon någon. Här kunde hon tala om politiken om effektiviteten och om bieffekterna av enhetskostnaderna inom vården. De andras ansikten slätades ut mot fåtöljerna och i deras blickar såg hon ut och genom molnen.
Här var lättheten en tapet vars mönster fortsatte att överraska ju djupare blicken föll. Hon längtade mannen. Här var hon tvungen att stilla lägga etiketterna på hyllan. Skorna kunde hon slänga åt helvete om hon så önskade. Gruset kunde med ett roat skratt lossna och skvätta till i ett obekymrat dopp i kaffekopp. Här var hon både len djärv och sökande ödmjuk. Allt. längtade mannen. Likt inget annat. Djupare allvarligt dödligt.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 165 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2020-11-21 01:05
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |