är det någon här som
ens kan förfeställa sig
hur det känns
för en ålderstigen poeter-kamrat
att i dessa grymma tider
ha denna möjlighet
att vila i ert hägn.

Stora finlandssvenska tacken
för att ni finns,
även för mig

Och natten faller på
på
på på riktigt
skrev i jonsens
på diktigt
-suck-

natten vilar
på mina axlar
som fungerat
i sjuttiionio 
år

och jag är trött
även finlandssvenkar
tröttnar

och jag är tacksam

tacksam för 
vår poeter
vänskap

det är tyst
men det är inte stilla
inte än

märkligt
att även i denna stund
innuti
slutet
kan jag nå er
där ute i skrivarrymden

ps: bry dej inte om
alla tokiga fel
jag kommit
mig för
att pränta ner

Kram

.... och nu har jag glömt
hur han bakar in ett
underbart foto
till denna miserabla
text

Kram