flyg min fågel

doppa din penna i hjärtats bläck

skriv över himlen

orden


upphör aldrig förvånas över livskraften
mumlade grävlingen
medan han kikade fram under lövadrivan
Trädet fortsatte tyst klä av sig
droppade lövarken över honom
---aaaaaaaatjooooo! löven blåste bort i vinande kast
han torkade droppande nosen
hostade upp en mask som legat hoprullad
i vintersömnen, bad om ursäkt han störde
och vaggade vidare
medan han funderade över livskraften
Så stannade han till på guldlövade stigen
såg klarnad mot himlen och utbrast
--- ahhhh nu förstår jag, sorgligt livet för en del
återfödas hur många gånger som helst, kanhända
jag också var en, förut

en lång stund stod han, betraktade stjärnorna,
som om de kunde svara på hans funderingar
---Det är synd om människorna suckade han till sist
och kliade sig i pälsen, för en loppa hade bosatt sig där

tacksam över jag bara är en grävling