Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale…


PUSSELBITEN

 

kylan svepte genom rummet

skuldrorna blev stela av värk

på bordet låga pusslet utlagt

en pusselbit saknades plötsligt

 

hon såg allt klarna framför sig nu

han hade gömt den för henne då...

för att hon skulle sitta här utan den

utan att kunna fråga honom vart den var

 

hans skuld var det inte att han gick bort

hon kände det isande draget i sin nacke

en åminnelse om den handling hon avstått

att hålla av honom och att ställa upp ibland

 

nu förstod hon vad hon hade gjort ... ...

hon var som hans förlorade pusselbit i livet

senaste mötet hade han stannat till, pusselbiten!?

ja han ville att hon skulle lära sig av misstagen

 

hennes blick vandrade mellan raderna i boken

där tydde hon in det budskap som gått förlorat

nu var det försent, eller var det? Fanns det lisa?

ja hon kunde hälsa på sin farbror, ge av sin tid

 

en pusselbit, ett steg, kan vara, till förändring...

 

 

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 246 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-11-22 17:50



Bookmark and Share


  bibbi ahrnstedt
Verkligen tänkvärt och för många sant
2020-11-23

    Lena Staaf VIP
En insikt att agera innan det är för sent.
2020-11-23

  Horace
fin dikt värdig
EAP+JP+SEÅ
spännande
välskriven
berör
2020-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP