Ibland är jag döv
Ibland är jag blind
Ibland är jag stum.
Ibland är jag mig själv
Som vem... är du dig själv?
Som vem?

Och din andedräkt när du “pjuuuuuuuh”
suckar ut klumpen i halsen.
Lättnanden när vi klär av varandras nervositet
Båda dyker upp snygga.
När vi väl ses.
Och ingen av oss tar sallad.
Servitrisen hör vår belåtenhet

“Medium well”  
“Medium rare”

Du skulle kunna se om jag är nudist
och jag kan äta smulorna på ditt nyckelben
Läsa kartan som Orions bälte över din mage
Hon är inte den som pratar med mat i mun
Hon sveper med nageln över menyn.
Svart nagellack, ikväll.
Jag hör. Ifall hon tvekar.
Ser, om hon rodnar.
Om hennes blick blir intensiv på mig...

Och jag ser din klädstil.
Ditt hår i små lockar nertill.
Och jag undrar vad du har för underkläder...
mönstret på dina strumpor.
Hur dina tankar gick innan vi sågs...
Om du bytte kläder minst 70 gånger?
Rörde dig mellan garderoben,
badrummet, hårborsten, till mobilen
...och kastade allt i högar på sängen
Exakt så huller om buller var jag
och jag skulle bli föga förvånad om du
inte kände dig lika stressad över dejten
Som mig

    Jag strök materialet som siden
    Jag sneglade mot spegeln
    smetade på läppglans

Vi är på blind date
för vi vet inte var vi står....än
Men jag ser dig. Jag ser dig
Hon går mot rött, jag tror hon är så
ibland, ja.
Men rör sig i takt med city
Led mig över de vita strecken
Låt mig höra de tutande bilarna
Allt oväsen innanför ditt pannben
Låt mig känna lukten av avgaser
Led mig över de vita strecken
Säg: “Snart, snart kommer trottoarkanten”
Hand i hand mot trapphuset, förbi centrum
Och du säger nåt som påminner om
Din barndom.
Din uppväxt i....

Jag ler mot din pulsåder.
Du passar in med soffkuddarna, tavlorna,
alla möbler och färgskalan.
I vardagsrummet och på sängen...
Jag känner det på mig
Det är lätt att bli hemmablind.

But...   I am all ears