En glasveranda med spruckna glas

Ett öde hus med flagnande färg

Stirrar blint mot vägen 

Ser bilar och människor passera

Men ingen som ser huset

Det ligger där bortglömt mellan träden

Fullt av historiens minnen

De som ingen plockar upp

Utan de faller i glömska

I samma takt som huset förfaller allt mer