på pälsadde går folk och solar på gatan under 

dom nakna träden och det frostäkta gräset 

pölar ligger på asfalten förgylda med is som 

fönster till vad som finns där under . allt käns 

så långt bort i från nakna bruna kroppar på

varma stränder som alldeles nyss var här till

en symfoni av fågelsång blomor och bin och 

sjöfåglar som simar förbi och måsarna som 

skriker högt och dyker efter mat . dom är alla 

borta nu som sommaren och alla brua kroppar

kvar finns kylan som väntar på snö som snart

begraver sommaren med sitt täcke för att åter

nästa år orka kasta en kaskad av färger i en hel

värld där vi bor och dränka oss med sommaren .